Ojämlikheten i förmögenheter i euroområdet hade nästan återgått till 2010 års nivå år 2023, men låg fortfarande högre än före statsskuldskrisen i sex av de länder som drabbades hårdast, enligt en analys som publicerades av tre ekonomer vid Europeiska centralbanken den 11 november 2026.
Danilo Bianco, Jiri Slacalek och Oreste Tristani använde data från Eurosystemets undersökning av hushållens finanser och konsumtion. Gini-koefficienten för nettoförmögenhet i euroområdet steg från 68,2 år 2010 till 69,7 år 2014 och sjönk sedan till 68,5 år 2023. Ett högre Gini-tal innebär större ojämlikhet.
Att det övergripande måttet närmade sig nivån från 2010 innebar inte att alla delar av förmögenhetsfördelningen hade återgått till sina tidigare nivåer. De 10 % rikaste hushållen ägde 50,8 % av nettoförmögenheten år 2010, 52,6 % år 2014 och 51,8 % år 2023. Den fattigaste hälften ägde 6,0 % år 2010 och 6,2 % år 2023. Ett hushåll vid den 90:e percentilen hade fem gånger så stor nettoförmögenhet som medianhushållet både 2014 och 2023, jämfört med 4,7 gånger år 2010.
Olika effekter i olika länder
Ekonomerna pekar ut fallande bostadspriser som den främsta orsaken till att ojämlikheten ökade mellan 2010 och 2014. Hushåll som lånade för att köpa bostad såg fastighetsvärdena sjunka medan skulderna låg kvar på samma nivå. Även de likvida besparingarna minskade, särskilt bland hushåll med mindre förmögenhet. Aktiekurserna återhämtade sig däremot relativt snabbt; aktier ägdes till största delen av förmögnare hushåll.
Nedgången drabbade hela euroområdet, men effekten var större i Cypern, Spanien, Grekland, Irland, Italien och Portugal. I dessa länder fortsatte Gini-talet att stiga fram till 2021 och låg år 2023 fortfarande över nivåerna från 2010 och 2014. I övriga euroländer låg det år 2023 2,1 procentenheter under nivån från 2010.
Författarna pekar på att fattigare hushåll i de hårdast drabbade länderna långsamt byggde upp sina besparingar igen och att andelen bostadsägare minskade, särskilt bland yngre hushåll. När bostadspriserna återhämtade sig var det färre hushåll i dessa länder som ägde bostäder och kunde dra nytta av prisuppgången. Ojämlikheten i den grupp som drabbades hårdast av krisen var i stort sett oförändrad efter 2014, enligt analysen.
I euroområdet som helhet närmade sig ojämlikheten nivåerna före krisen under återhämtningen från 2014 till 2017 och låg sedan stabilt under covidpandemin. Ekonomerna tillskriver det senare delvis statligt stöd till utsatta hushåll.
De beskriver också motverkande effekter av inflationsuppgången 2021–2023. Högre levnadskostnader fick fattigare hushåll att använda sina besparingar, medan inflationen minskade det reala värdet på tillgångar som bankinlåning, aktier och bostäder. Den minskade också skuldernas reala värde, vilket gynnade mer skuldsatta hushåll. Författarna säger att denna effekt, tillsammans med riktade finanspolitiska åtgärder, bidrog till att begränsa ökningen av ojämlikheten.
Information som stödjer din forskning. Inte personlig investering, skatt eller juridisk rådgivning. Risk & ansvarsfriskrivning
